Ögonen plirar mot solen

Strålar genom tunna kronblad,
tinar de frusna fingrarna.

Aldrig ska det bli som förr,

Sorgen lever där,
i den tungt packade säcken.

En viktig påminnelse om gravitationens kraft.

På horisonten blixtrar det till.

Trollslag!

Outhärdlig lätthet.

Ryggsäcken hamnar på marken

De trötta armarna sträcks ut

Jag låter regnet strömma över mig.

Och ögonen sänks

På den dammiga vägen ligger det torra skalet.

Det orädda barnet framför mig på vägen.

Skrattar. Springer.